Sista resan, men vart?

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

När man som jag, jobbar nära människors sorg och döden nästan blir som en arbetskamrat, är det klart att tankarna vandrar. Att sedan uttrycka dessa tankar i skrift är väldigt svårt. Valdemar Dalquist gör det mycket bättre.

 

SISTA RESAN av Valdemar Dalquist

Jag har köpt min biljett och

står på perrongen.

Ett underligt tåg…

Det är sista gången.

Jag reser, men vet inte vart

eller hur

jag frågade om det fanns

retur

då log han i luckan och stack

ut sin näsa

och sa, att det var enkel resa.

Så ofantligt enkel.

Så går jag in i min sovkupé.

Tänk något bagage har jag

inte mé.

Allt verkar så underligt – här

är konduktören

men han bär ej uniform med

knappar och snören.

Han bär på en lie – jag vet

han är döden.

Han som vet slutet på

människors öden.

Märkvärdigt att jag inte är

rädd

jag ligger så stilla i min

bädd.

Han ler så vänligt, han

klipper biljetten

för sista resan till himmelska rätten,

han mumlar faderligt: ”Det

blir inte värre.

Sov gott och lugnt, jag skall

ej väcka min herre.”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s