Ett vägval på månadsdagen – kroppens nödvändiga krig för vår fortlevnad

Detta bildspel kräver JavaScript.

Har under en månads tid funderat över de bilder jag här vill visa? Är det rätt att visa en kvinna i djupaste smärta och armod? Svaret får bli ja! Alla ni som fött barn vet att likaväl som det är underbart när det är över, så kan det vara en helvetets förgård när det pågår. Jag har bestämt mig för att visa den obekväma sanningen om förlossningen. Den är en kamp och något smärtsamt på ett sätt jag inte tror går att förstå om man inte gått igenom det. Som man känner man sig helt maktlös och klart ur balans över det faktum att man inte kan göra någonting för att lindra smärtan utan bara kan stå och se på och försöka vara ett moraliskt stöd.

Hur kan man då bäst beskriva en förlossning. Lite som ett krig med i de flesta fall lyckligt slut. Det är skitigt, blodigt, fyllt av smärta, vrede och djupaste ångest. Den här beskrivningen kommer jag säkerligen få mothugg för då många gärna vill romantisera över förlossningen och visst, barnet som kommer ut är underbart – inget snack om saken, men resan dit är det inte. Pernilla hade på sitt sätt ”tur”. Hennes kamp tog bara 6 timmar.

En sak är jag helt övertygad om: -Kvinnor som fött barn, borde för sin insats för samhällets fortlevnad, föras i parad genom våra gator. Det är det minsta de förtjänar.

/Gabriel

Annonser

One comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s